Parmesanchips till drinken

Alltid lär man sig något nytt av att googla lite. Just nu upptäckte jag att att "parmesan, är det franska ordet för it. parmigiano. Båda orden betyder "från Parma" eller parmesansk/parmesisk" och att äkta parmesan är stämplad med svarta bokstäver i skalken. Källa wikipedia.

Parmesan är användbart till många saker bl a kan man förvandla riven ost till läckra parmesanchips. Riv osten fint och placera små högar på ett bakplåtspapper. In i medelvarm ugn och låt dem smälta, anta en lite brun färg i kanterna och börja bubbla i mitten. (de ska inte vara så ljusa som på bilden). När de kommer ut ur ugnen får de stelna lite. Servera till en camparidrink.

drinktilltugg, matblogg

Nyårsfest menyer och inspiration

Nyår närmar sig och vi funderar och funderar på dukning, dekor och annat smått och gott.
Mat är inte vår fråga i år men här hittar du lite länkar på vad som serverats tidigare. Det är ett gäng med gäster och var och en bidrar efter bästa förmåga. Alla rätter förbereds hemma och accompanjeras med dryck. Ingen vet i förväg hur hela menyn ser ut. Hittills har det varit höjdarmiddagar med bubbel, goda fiskrätter och välhängt kött.

Gott Nytt År och ha ett underbart 2009.

Meny 2005
Diverse menyförslag
Meny 2006
Mattest till nyår 2007
Såhär såg det ut nyår 2007

Trött på julmat - servera solig sallad

Trött på julmat? Jo, det kan man bli. Vi har försökt att variera så att vi ätit sill till lunch och småvarmt eller kallskuret på kvällen. En hel del mat har åkt i frysen och blir lagom att ta fram till luncher framöver. Och maten känns rätt sund då det är grönsaksrätter, köttbullar, köttig korv mm. Nästan så att det blir lite GI över det hela. Ett trick när det ska serveras igen kan vara att servera med andra tillbehör. T ex med en apelsinsallad à la Marocko.

Här har jag gjort lite undantag från säsongsodlat då det är tomater och jag egentligen helst vill äta det som är fräschast just nu. Salladen blev jag serverad såhär i Marocko för många år sen. Jag skrev ner hur den såg ut med en skiss i min svarta receptbok och gör den ofta när apelsinerna är söta och goda. Paprikan på toppen har varit fryst och smakade bra även som upptinad.

Gör så här:
Lägg en ring med skalade, skivade apelsiner längst ut på ett stort fat. Fyll med skivade tomater. Klyfta rödlök och lägg på. Strö över skivad paprika (helst grön för färgens skull) och svarta oliver. Häll på någon god olja och vinäger. Jag hade här valnötsolja och rödvinsvinäger. Ta ett tag med peppar- och saltkvarn.

Gott att servera till fläskkött.

Bruna bönor med fläsk

Länge sen jag gjorde bruna bönor och jag har nästan glömt hur gott det är. Det är lätt att göra men alla moment tar lång tid. Blötläggning över natten. Sen ska bönorna koka i nytt vatten i flera timmar. Kokas de på svag värme och man rör då och då sköter de sig själva och arbetsinsatsen är minimal. När de börjar bli mosiga smaksätter jag med sirap, ättika och salt. Värms de senare upp kan det hända att mer smaksättning behövs.

Bruna bönor är bra mat att frysa och ta fram till matlådor och snabba middagar. Fläsket som serveras till tar ju bara några minuter att göra.

Hos oss finns det bruna bönor på julbordet. En Stockholmare jag känner var väldigt frågande till det. Men att servera bönor beror på mina egna rötter för det är en landskapsbetingad rätt, vanlig i Östergötland och på Öland då de odlas där.

Milt klimat och kalkstensjordar på Öland ger perfekta förutsättningar för odling. Och man har odlat dem där sedan 1600-talet enligt Kalmar läns hemsida. Där står det också att bönorna binder kväve och bidrar till att övergödningen i Östersjön minskar. Det är med andra ord ett klimatsmart val att äta bruna bönor från Öland.

Andra bloggar om: matblogg, middagsmat, mat, matlagning, miljö

Olika sorters surdegsbröd

Att baka med surdeg är ett sätt att både få hållbart bröd, mer smak och att kunna baka utan jäst. Förr användes baktråg och där fanns surdegsämnen naturligt kvar till nästa gång. (Bagerijäst kom först på 1800-talet). Ett dyligt baktråg finns på Klefstad och många limpor bakades på en gång - kan ha varit uppemot 10-20 st. Drängarna bearbetade degen så att brödets fibrer drogs ut och det fick en bra seg konsistens.

På bilden ser du 2 olika sorter surdegsbröd. Martins bröd (det runda) bakades utan köpt jäst. Det jäste länge både i degbunken och utbakat. Smakade som ett tyskt sk Graubrot (gråbröd) där minst 51% är rågmjöl. Ju högre andel råg, desto mörkare bröd. Överstiger mängden råg 90% är det ett Roggenbrot (rågbröd) och är det mindre än 50% råg kallas brödet Weizenmischbrot (blandbröd på vete)*. Jag skulle tro att Martins bröd kan klassas som ett Graubrot med både rågflingor och rågmjöl samt rågsurdegsgrund.

Den andra sorten som är Märthas kavring** gör jag ganska ofta. Vad jag gjorde annorlunda den här gången var att jag inte diskade verktygen till assistenten som jag använde för att bearbeta degen med utan lät rester av Martins deg vara kvar när jag bearbetade det skållade mjölet till kavringen, precis som degresterna i baktrågen förr. Resulatet lät inte vänta på sig. Det surnade mycket mer än det brukar. Surdegsämnet till kavringen lät jag stå i en vecka dvs nästan lika länge som det tog att pyssla med surdegsgrunden för att få fram Martins bröd. Varje bröd var i en klass för sig och smakade underbart!

*Källa: Wikipedia
** Första brödet i boken I mormors berså.

Andra bloggare om surdeg, bakning, bröd, matblogg, surdegsbröd

Ostbloggen inspirerar

...med Macaron de Noël, julmakroner. Han skriver att även om Pierre Hermé kommit på många olika sorter så har han inte kommit på den här med pepparkakssmak och roquefort.

Det puttrar i köket

Saker blir färdigställda i långsam takt. Ikväll bakade jag ut ca 200 pepparkakor. Det står 2 olika sorts surdegar till jäsning. En är Pain de Martins som jag pysslat om ikväll och fyllt på med rågmjöl och vatten. Snart kan det bli något som liknar limpor. Martin skrev att det är en extra utmaning eftersom den saknar jäst. Andra surdegen är mammas kavring och den kan jag inte vara utan. Båda relativt jobbiga att göra men belöningen är goda bröd som håller sig länge.

Snapsen är kryddad. Mer för att glädja andra än mig själv i jul. Malörtskvisten stacks ner i en flaska i somras och rundades av med honung. Redan nu drickbar men tål säkert att lagras och blir bättre med åren. Den andra sk slottsbrännvin är kryddad med citronskal, kummin, ingefära och kanelstång. Förra gången stod den 10 år och blev bara läckrare i smaken så den är inte färdig till jul minsann (även om det står i beskrivningen att man kan dricka den efter en vecka).

Med bud kom 2 trevliga julsnapsar och jag tyckte mycket om båda. Loitens Mild Gourmet som är en mild enbärssmakande snaps och Gilde Jule Aquavit 2008, en årgångssnaps med distinktare smak. Båda ska passa fint till julmaten. T o m jag kan tänka mig att dricka snaps i år!

Matbloggsfynd

Oh, jag blir så glad när jag har ser såna här bloggar. Intressant stil, gillar layouten för den känns som om den passar med Olle Tagesson som skriver. Potee aux Queues et Oreilles de cochon. Om jag inte helt missminner mig bör det översättas med "soppa på svans och grisöron". Inte alltför läckert men maten på bloggen verkar vara många mil från titeln.

Gammaldags efterrätter gör come back

I SvDs förra helgbilaga kunde man läsa att gamla saker kommer tillbaka och i det här fallet beskrevs flambering men jag har flera gånger sett liknande saker bli lite hippa igen. Själva hade vi brinnande päron i grön curaçaosås för inte så länge sen. Sån't minns jag från 70-talet.

På restaurangskolan i början av 80-talet serveraces Crêpe Suzette. Vi fick göra sk guerridon service dvs rulla fram ett bord och flambera framför gästerna. Sådana serveringsbord har för länge sen lämnat matsalarna men någonstans läste jag att de kan vara på väg tillbaka igen. Det kanske blir lite mer show då - tranchering, flambering och annat kul.

En annan gammal goding serverar Daniel Coyet just nu på Le Rouge i Gamla stan, savarin indränkt med kaffe och rom till en mandelglass. Lite coolt att just sån't serverades eftersom mamma gjorde en sk äkta savarin härom helgen. Kakan dränktes in med sockerlag och calvados. Vätskan gjorde att den växte till dubbel storlek. Som efterrätt var den otroligt god - liksom den på La Rouge som var utsökt. Äkta savarin görs med jäst men det finns varianter med bakpulver som både har fin konsistens - och är goda förstås!

Vilka är dina favoriter på julbordet?

Nu funderar jag på vad vi ska ha på julbordet. Listan kan göras hur lång som helst men jag kommer att välja ut favoriter. Allt behöver inte vara med. Det är lite som när jag jobbade med julborden hemma på Klefstad och det skulle fram samma sorts mat 20 dagar i sträck. Då valde jag att ena dagen äta småvarmt och nästa dag bara sillbord och tredje dagen kallskurna rätter och sallader. Jag är inte så förtjust att äta annat julbord än mitt eget eller mammas eftersom jag i så många år ätit det så många dagar i en följd.

Här är mina måsten på julbordet.

Sill kan jag inte vara utan. Eftersom de tre av dem utgår från samma beredning men har olika lag eller sås så kan man göra flera sorter. Det är gravad senapsströmming, majonäs/curry sill samt en klargravad som heter Birgitts sommarsill hos oss. Ättiksströmming (stekt och i ättikslag) vill jag inte heller vara utan.

Skinka har jag blivit mer och mer förtjust i under årens lopp. Den ska helst göras som pappa gör den. En skinkmacka på vörtbröd eller kavring, ett lager med senap och sedan ganska tunt skuren skinka. Inga tjocka otäcka skivor och inte alltför mycket fettrand heller.

Brunkål som den görs i Skåne, med bräserad vitkål. Kålen är skuren i tärningar, fräst i smör och sedan smaksatt med ättika och sirap. Själva gör vi den på långpanna i ugnen vilket sparar tid.

Dopp i grytan är min personliga favorit som inte finns i alla landsändar. Där man har haft tillgång till färskt bröd har det inte blötts upp i skinkspad men i Östergötland är doppet en tradition och grytan står bland det småvarma.

Ris à la Malta är en given efterrätt. Risgrynsgröt fluffas till med vispad grädde som smaksatts med vaniljsocker. Serveras med bär t ex jordgubbar eller hallon som vi tar upp ur frysen.

PS Vi har knyt på julen med en lista på vad var och en ska ta med sig. Det här är vad jag tror att jag bidrar med. DS

Jag är nyfiken på vad Fast Food lovers, Kryddburken, Husmoderns och Annes Food har på sina julbord.

Kul tävling på P1 meny

Hittade ett inlägg hos Husmoderns om den här tävlingen på P1 meny. Själklart har jag tävlat. Hoppas inte på någon tur så jag får köpa skivan med Jul Meny.

Värt att veta om apelsiner

Jag som älskar frågesport hittade en sida där jag kunde skapa en egen. Ämnet apelsiner har jag valt därför att jag fick prover med olika fräscha juicer från God Morgon Nypressad. Smakerna var apelsin-, äpple och apelsin/hallon. Alla fick med beröm väl godkänt. De var helt enkelt urgoda!

Nåja, nog om juicerna. Jag fick även kuponger på juice i valfri smak att lotta ut? Var med och tävla i den lilla frågesporten. (Resultatet syns ingenstans dock). Skriv en rad om varför du vill vinna i kommentarerna.





Här kommer lite mer tankar om juicerna...
Roligt att se att apelsinerna och äpplena var namngivna på juicerna - Valencia och Aroma. Juicerna med apelsin innehöll rejält med fruktkött. Den med hallon hade dessutom en underbar röd färg, mycket läcker smak och blev en klar favorit.
Däremot tyckte jag att det var lite trist att äpplena kom från Danmark - jag gillar svenskproducerat när den möjligheten finns (men förstår att musteriet ligger i Danmark och man använder närodlat där).

Äppeljuicen hade en stark smak av äpple och jag blandar gärna den med mineralvatten för att få en läskande alkoholfri dryck. Med lite calvados i blir det en fräsch god drink. Jag kan också tänka mig att använda äppeljuicen som bas i en varm kryddad äppeldryck som alternativ till vinglögg.

Provbak för Pain de Martins bok

Idag är första surdegsämnet satt efter Pain de Martins anvisningar. Här ska provbakas.

Konserverat är ett spännande kapitel

Det här är vad som upptar min tid och har gjort ganska så länge nämligen att tränga in i konserveringens underbara värld. Det har blivit inläggningar av alla de slag med päron, körsbär, tomater, rabarber, fikon osv. Vi har gjort goda likörer, kryddat snaps och gjort olika sorters saft. Det inlagda har förvandlats till efterrätter för att visa vad man kan göra av det som är inlagt. Temat har varit spara och ta till vara. Inspirationen har är de gamla vaxduksböckerna där mormor skrivit ett riktigt långt kapitel om temperaturer, konserveringsglas och sockermängder. Sen har böckerna som du ser på bilden tjänat som inspiration och referenslitteratur. Titta t ex på boken uppe till höger. Den har initialerna EM dvs Ebba Mårtensson, min mormor. Boken längst fram är så använd att pärmen håller på att lossna. Det är mammas. I den har hon skrivit in förändringar och tips när hon konserverat under årens lopp. Här finns också mormors tomatketchup inskriven. Insidan av pärmarna är fulla med recept med bl a fläderblomssaften som görs varje sommar.

Kikar du på titeln uppe till vänster så beskriver den boken hur man konserverar kött och fisk. Jag är glad över att just den boken inte kommit till särskild användning utan att vi har fått kyl och frys. Men mamma kan berätta hur ål lades in i sk stjälpglas och stjälptes upp vid servering. Inte var heller konserverade ägg särskilt upplyftande berättar hon. De låg i sk vattenglas och smaken blev väldigt speciell.



Vi har konserverat både i konserveringsglas med gummiring och bygel men också med återanvända glasburkar som har en gummiring i locket. De flesta har väl ingen konserveringsapparat hemma (inkl jag själv) men väl en stor gryta och i den kan man få samma resultat dvs undertryck i burken som hettas upp i en timme i vatten och sedan får svalna. Luften tränger ur burkarna med bubblor under tiden vattnet i grytan blir hett. Sen håller sig det hela länge, länge. I februari kommer en bok med resultatet av vad vi hittat "I mormors skafferi".